Jag mötte dig längs vägen
du var en av tusentals
Såg de komma över fälten emot oss
och jag frågade vet du vart alla ska
Vi gick längs rader av bilar
som kört fast och lämnats kvar
Vi gick rakt in i tidens blinda fläck
och såg skelettet av en stad
Det var längs den nya breda vägen
du var lika vilse där som jag
Men med ett minne ett stjärnstoff under huden
från nånting helt och okränkbart
Du hade lämnat din hemstad
du hade gett bort allt du ägt
Och när mörkret föll la du din hand i min och sa
ingenting att vara rädd för här
Alla stjärnor som slocknat
över städerna vi byggt
De tänds i natt
av trummorna och musiken
Jag mötte dig längs vägen
och ville veta vem du var
Du sa jag är den som också du kan va
jag är stjärnan som slocknade i dig
Är vi på väg emot Arkadien
eller mot en stor fri festival
Eller rusar vi mot branten som en svinhjord
Du sa du bestämmer vart
Alla stjärnor som slocknat
över städerna vi byggt
De tänds i natt
av trummorna och musiken
Om låten
Det här låten skrevs samma dag som Blues från Sverige. Även denna låt spelas i C-stämningen från Desolation Row. Lillkusinen Erik visade en fin ackordföljd som inte hade någon sångmelodi eller fortsättning. Jag adopterade ackorden och skrev Trummorna och musiken där i köket i Delsbo, med Erik som bollplank. Han står registrerad som låtens arrangör hos STIM. Gjorde en demo hemma hos Robban med gitarr och sång i en mikrofon som vi behöll till plattan.