Förlåt att det dröjde
livet kom emellan
Nu är det snart sommar här
och gatorna dammar
Jag sitter i en plaststol på en av
Ringvägens restauranter
I eftermiddagssolen den dästa
bland billig öl krimskrams och solarier
Här träffar man ingen
här är det radioskugga
Inget nytt som når mig här
och inget särskilt jag ska tycka
Jag väntar på orden
jag väntar på lågan
Att den ska resa sig inom mig igen
om jag ännu har förmågan
Livet kom emellan
och alla tvivel med
Kan se ditt vardagsrum
så dunkelt och mättat
Som en målning av Caravaggio
som nånting Evelyn Waugh berättat
Blyinfattade fönster mot gården
en doft av gamla böcker
Alla mattor som täcker golvet
och du på schäslongen
Jag har tänkt på vad du sa
Att i den här är åldern som vi är
bestäms vår statur vår skönhet
av hur vi levt våra liv här
Av vad vi lyckats säga nej till
av vad vi kunnat förlåta
Om vi behållt vår förundran vår vördnad
inför livet och dödens gåta
Om vi vågat flyga högt
om vi gjort en människa glad
Vi hörde isberget lossa
vi såg stormen slå sig fri
Hur den blåste liv i flaggor
och i bitter nostalgi
Om den här ruttna världen kan räddas
är det inte tack vare mig
Vill bara sitta under ekarna i Kreuzberg
ta ett bloss och prata skit med dig
Här är allt som har lagrats
som tungmetaller i kroppen
Här är alla människor platser sånger
här är den sista rena droppen
Här är sanningen om mig
om du undrat
Här är notan tack och hej
Mitt silverkors slår emot hjärtat
när jag betalar och reser mig
Livet kom emellan
Men ha det bra min vän
Vi ses