Ja, vi möttes i en bar, det var 1991
Vi pratade musik, vi pratade om film vi sett
Och du skrev ditt namn och nummer på en vit pappersservett
Den natten flög jag hem över Stockholms alla blanka tak
Hela staden var förändrad, regnet hade annan smak
Jag minns dagarna i sängen när du läste högt för mig
Och jag visste hela tiden att slutet närmar sig
25 år sedan den hösten
Och vi ses i Griffith Park
Och vi tar bilder uppe på berget
Samma kärlek, samma gap
Och du somnar vid min sida
Så nära, men nej
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Ja, du kom från Charles de Gaulle med kvällens allra sista flight
Du var klubb och katedral, Henry Morgan och Sebastian Flyte
Och jag hyrde ut min lägenhet och fick ett rum hos dig
Och vår stad den var så kal och sträng och anorektisk då
Men hos dig fick alla vara bland jugend och bland rokoko
Du sa ”livet är ditt, det kan levas på så många sätt”
Och jag såg skönheten och döden, allting i sin egen rätt