En blåsig gångbro
över motorvägen
Stora tomma fält
Jag cyklar på bakdäcket hem
under rönnbärshimlen
Dagmammor på balkonger
står och röker och ser solen sjunka
över den lilla lilla skog
som blev kvar
Långt borta
ljudet av en korpmatch
Och jag bär den inom mig
jag bär en hel värld inom mig
Skateboardramp i masonit
och den grunda dammen
det är ungar överallt
Hål i stängslet till tennisbanan
och den andra världen
Alkisarnas schäfrar
ser sorgsna ut
där de vaktar centrum
En gång var det nån som såg
en ängel landa
bland gråduvorna på Sparbankstaket
Och jag bär den inom mig
jag bär en hel värld inom mig
Alla historier börjar nånstans
alla bäckar har ett språng
Och vem kan säga att han är helt fri
från det som hänt en gång
Jag bär en hel värld inom mig
jag bär en hel värld inom mig
Det är en tid när allt är så nytt
att till och med betongen är vacker
Jag står högst upp på ett berg
och ser punkthusen sträcka sig
mot Guds finger
Och det är vi som ska bo där
som ska skriva den nya historien
Men ingen säger någonting
om vad den skulle kunna handla om
och om varför man lever
Jag bär den inom mig
jag bär en hel värld inom mig
Alla historier börjar nånstans
alla har en egen sång
Och vem kan säga att han är helt fri
från det som hänt en gång
Jag bär en hel värld inom mig
jag bär en hel värld inom mig
Om låten
Vad som blockerar och förlöser inspiration är ett mysterium. Ibland måste man vänta ut den, ibland tränga sig på den. Efter Stjärnorna i oss och de 50 spelningar som följde under 2004 fick jag skrivkramp. För mig är det ett på gränsen till depressivt tillstånd. Och för att inte sjunka djupare i blåleran av tvivel och passivitet började jag tillslut söka upp sådant som jag anade kunde få igång mig. Jag gick på teater, föredrag, utställningar, köpte ny musik och reste. Men det var mötet med producenten Johan Lindström som gjorde den stora skillnaden. Och när jag tänker på det har det ofta varit så för mig, att det är samarbeten som har gett mig den styrfart jag behövt.
Johan Lindström hade inte en massa färdiga idéer om hur jag ”bör” låta och verkade gilla i princip allt jag kom upp med. Det var precis vad jag behövde vid den tidpunkten. Han erbjöd en lekstuga och jag gick loss som ett barn som längtat en hel sommar efter en lekkamrat. Dessutom hade jag bestämt mig för att inte skriva på för fler Warner-skivor. Jag saknade skivbolag, vilket alla artister borde göra någon gång i sin karriär.
Många av de låtskisser jag hade krystat fram innan jag träffade Johan Lindström kasserade jag nu. De nya låtarna kom utan ansträngning och jag ville spela dem om och om igen, vilket brukar vara ett bra tecken. En morgon på tunnelbanan till studion skrev jag ner de första raderna till det som skulle bli En hel värld inom mig. Nere i studion satt Johan och spelade Dylans It´s All Over Now Baby Blue. Jag snappade upp ett nytt ackord som ledde till ett annat och en halvtimme senare hade jag vers och refräng klar. Vi tryckte på rec-knappen och gjorde några arrangemangsskisser. Gick hem den kvällen och skrev klart texten i ett lyckorus. Ringde upp Peter LeMarc och sjöng den för honom i telefon. La på sen och sjöng den tre gånger till innan jag somnade.