Den här doften av kastanj och gräs
pizzerian och grusvägsdammet
De här svala 50-talshusen och alla bänkar
där ingen nykter människa sitter
Jag är tillbaks där att allt började en gång
det var i ett annat liv känns det som
Samma ljud när tunnelbanan stannar
samma människa ändå en helt annan
Där ovanför Tobak & Spel
bodde Tommy och hans mamma
Hon var den vackraste mamma jag sett
hon hade smink och inget hår under armarna
Och hon spelade Rod Stewart för oss
och lät oss smaka cigaretterna
Och männen som kom och gick där
jag minns hur de vek med blickarna
Det var en Aspuddensommar
barndomens allra sista sommar
Se upp för dörrarna dörrarna stängs
vi rusade framåt genom tunnlarna, framåt
En sak har jag lärt mig nu
livet är inte ute efter mig
En sak har jag fattat äntligen
livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
det kan jag acceptera
och det jag kan acceptera
det är redan förändrat
Deras kylskåp som brummade
Expressens korsord och fotboll vid tre
Det fanns en tystnad mellan husen här
som jag aldrig riktigt kunde leva med
Jag minns en Aspuddensommar
jag minns skarpt ljus mot gula fasader
och att jag redan var på väg mot något annat
jag minns ett regn över tomma gator
Tommy hör du mig
Tommys mamma hör du mig
Tommy hör du mig
Tommys mamma hör du mig
Det var länge sen tanken föddes
att alla ska ha samma chans
Och vi stiftade nya lagar
tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet
dukat med allt det bästa i världen
och några tar vad de vill ha medan andra
inte förmår att lyfta armen
Om låten
Albumet Vi är värda så mycket följdes av några få spelningar med band. I längden blev det ekonomiskt ohållbart och jag började i stället turnera tillsammans med pianisten Robert Qwarforth. När det väl var dags för skivinspelning igen kändes det naturligt att utgå från livekonserternas enkla, akustiska ljudbild, och att jobba med Robban. Jag bestämde mig för att göra en balladplatta, vilket skulle bli en utmaning eftersom balladplattor ofta blir enformiga och småtrista. Våren 2004 hade jag fått ur mig en ansenlig mängd låtar, däribland Blues från Sverige. Skivbolaget hade gett grönt ljus för inspelning. Vi visste vilket band vi ville använda och vilken tekniker. Allt var egentligen klart. Men trots att det redan fanns för många låtar hade jag en skavande känsla av det var något som saknades, att det fanns en eller två låtar kvar att skriva till den här skivan. SVT körde det här året en serie kallad Russin. Korta inslag ur TV-arkiv som sändes en gång om dan. Ett av dem handlade om Bob Dylan och som bakgrundsmusik hade de valt en outtake från Oh, Mercy-plattan, Series of Dreams. Hade inte hört låten på många år. Jag satt och tittade med gitarren i knät och började spela med. När inslaget var över stängde jag av ljudet på TV:n, höll kvar tempot och rytmen från Series of Dreams men bytte ackord och sångmelodi. Strukturen kom väldigt fort och den erbjöd en formmässig frihet som är ovanlig – insåg att till den här låten kunde jag skriva en lång böljande text. Hade en anteckning i mitt block som säkert var två år gammal: Aspuddensommar. Nu visste jag vad den skulle användas till. När Tommy och hans mamma var färdig bokade vi Atlantis-studion.