Vädrar sömnen ur min lägenhet
den här dagen är helt blank
Jag hör skriken ifrån grannarna
jag hör dig och mig
Den här stan är som en minneslund
kaféer gårdar parker hus
håller kvar en tid som inte längre finns
håller kvar dig och mig
In i de mörka gränderna
ut på torgen och bli varm
Jag vet ju ögat ser inte allt
jag ser dig och mig överallt dig och mig
En tidningslunch på Odenplan
innan solen går i moln
Här är notan för det liv jag valt
saknar dig brevid mig
Om det nångång blir så svart
att du undrar om nån enda
på riktigt älskade just dig
kanske hör du mig sjunga
sången och dig och mig
Retirera till din famn igen
det vore att bryta varje lag
Årstider byter plats och vi ska bort
från det som var du och jag
Det finns en skräck som lärt sig hitta hit
att allt är utbytbart för mig
att jag är bottenfrusen oberörd
men så minns jag dig och mig
Om det nångång blir så svart
att du undrar om nån enda
på riktigt älskade just dig
nånstans hör du mig sjunga
sången om dig och mig
Om låten
Det finns något så sorgligt över människor som raderar ut gamla kärlekar ur sina liv. Ibland kanske man är tvungen, men jag tror på att leva med dörrarna på glänt mot sin historia. Det här är en låt om att på något plan ändå bevara de som man förlorat. Låten skrevs i bara kallingarna, i det svettiga hotellrummet i Koroni. Riffet kom först och det blev jag så glad av att jag fortsatte spela det långt in på natten. Dagen efter kunde de norska grannarna låten utantill.