Blues från Sverige

Låten har sin upprinnelse i ett rätt misslyckat gig på Hudiksvalls Stadshotell. Min kusin från Delsbo agerade förband. Han råkar vara en jäkel på att tolka Bob Dylan, kan alla verser på Desolation Row utantill och kompar sig själv fint med gitarr och munspel. Jag står där och lyssnar och känner mig lite stolt – jag var ändå den som introducerade grabben för Dylans Girl From The North Country, när han fortfarande gick i kortbyxor och hade glass runt munnen. Nu har min kusin vuxit upp till en i alla bemärkelser stor man med egen firma, Gigs & Pigs. Han varvar svinskötsel och jordbruk med att spela gitarr, ofta tillsammans med Per Persson. Min kusin, som är härdad av att ha spelat i varenda Hälsingebuske, låter sig inte bekommas av att det är en djurpark framför scen. Jag däremot får kämpa för att hålla modet uppe och avslutar med att göra min allra punkigaste version av Landet vi föddes i. Tack för ingenting, godnatt! Säger jag inte. Men jag parkerar i baren efteråt och dricker fokuserat. Det är då den där killen kommer fram och vill snacka, han som har förlorat allt – familj, jobb och livsgnista – och lovar att hämnas. I ögonvrån ser jag stans prinsessa, hon med det världsvana suget i blicken som håller hov vid min kusins bord. När hon vid tolvtiden reser sig för att gå gör hon en alldeles perfekt konstpaus och säger sen till mig: ”Jag gifter mig gärna med dig till sommarn”. Grabbarna runt bordet har inte hämtat sig än. Inte jag heller. Nattbussen till Delsbo sen och in i värmen hos min kusin och hans fru Karin och inte fan ska du gå och lägga dig nu, här har du mer dricka och har du förresten sett den här Dylan-konserten, nähä men då MÅSTE du det! När jag vaknar dagen efter har min kusin varit uppe och utfodrat 5000 grisar. Jag ber honom vara snäll och visa mig riffet till Desolation Row. Och jag får lära mig att Dylan stämmer ner låga E-strängen till C, vilket öppnar en ny klang för mig. Jag gör melodin till Blues från Sverige där vid vardagsrumsfönstret som vätter mot åkrarna, gärsgårdarna och ladorna där jag lekte som barn. Det här var mitt sommarparadis, min lyckligaste plats. Jag jobbade med morfar i svinstian för fem kronor om dagen, satt jämte honom i traktorn och plockade flyghavre med solen brännande över axlarna. Nu fläckar snön de svarta åkrarna och jag tar tåget hem till Stockholm senare på dagen och börjar skriva en text i restaurantvagnen. Min kompis Janne Petterson har några dagar tidigare föreslagit att jag ska göra en svensk American Pie. Den här nya melodin är som gjord för en sån episk och ordrik text, och när jag väl sätter i gång skriver den sig själv. Känner mig nästan lite blyg när jag spelar upp den för Robban, för jag vet ärligt talat inte om den är något att ha. Är framför allt ovan vid tilltalet i texten som är rätt slängigt för att vara jag, med en massa talspråk och jargong. Men när jag sjungit klart den ser jag att Robban har den där blossande tonen på kinderna som betyder att han verkligen gillar något. Några dagar senare presenterar han en briljant demo på låten som vi följer när vi sen spelar in den i studio. Låten släpps som EP-singel nästan ett halvår innan albumet. Den får mycket uppmärksamhet och rullar ut en fin matta för fullängdaren. I dag, den 30 januari 2006, får jag ett sms från kusinen i Delsbo. Det är en annons i lokaltidningen. Stans prinsessa har förlovat sig.