Blå blå himmel
sockervaddsmolnen glider fram
över fönstrens vågor och över taken
bort mot Zinkensdamm
Ledstångsjärnet bränner till
nerför Blecktornsgränd
där de höga dörrarna står öppna
jag hör rösterna jag hör musiken
Ut ur portar och över torget
kommer människorna
Vi går mitt i gatan och mellan husen
hänger banderollerna
Den sjunde kåren blåser fram
en gammal Jesusssång
Och en pojke i Björn Borg-hår och pannband
gör såpbubblor från sin balkong
Fram till nu
har det känts som min bästa tid
är framför mig
och att vägen ska ta mig dit
Fram till nu
har allt varit löften
ingen lovat att hålla
Ser du mig
Hornsgatans dag 28 september 1980
Mina föräldrar har nya lodenrockar
de går där nånstans långt bakom mig
med barnvagnar
Och alla affärer är öppna
TV-handlarns gröna blå lampor blinkar
den turkiske frisören sitter sysslolös
vid ett bord täckt av porr och kändisar
På Bysistorget säljer Bajens flicklag kaffe och bullar
de har sina träningsoveraller på sig
Ett rockband på ett lastbilsflak
Atomkraft nej tack-solen som lyser från bakrutorna
varmkorven och molnen som rör över taken
bort över loftgångshusen ner mot Liljeholmsbron
och ut över de södra förorterna
Ser du mig
Vägen ska ta mig dit
Om låten
En söndag varje år var det Hornsgatans dag. Av någon anledning sken alltid solen, och det är ingen efterhandskonstruktion, jag har dubbelkollat med farsan. Efter förmiddagsmötet (Baptistkyrkan Ebeneser låg i Blecktornsgränd, som sluttar ner mot Hornsgatan) brukade min familj fira Hornsgatans dag med att först äta fyra små rätter på Mariatorgets kinakrog. Sen promenerade vi mitt i gatan, fram och tillbaka, tills solen började sjunka.
Jag hade titeln i huvudet länge. Jag visste inte vad låten skulle handla om, men att det skulle bli en låt visste jag. Behövde bara invänta rätt melodi.