Hälsingland farsans land
det är kväll jag tar min dotters hand
och går den lilla stigen ner mot tjärnen
Åkern badar som i guld
och bergen lyfter av min skuld
de säger sjung din sång igen så ska vi svara
Hälsingland morsans land
världen är nån annanstans
Jag har vart därute men alltid vänt tillbaka
Till markens doft av evighet
till dum och simpel långsinthet
och spåren genom skogen till mitt hjärta
Hälsingland mitt eget land
det var här jag tappa min första tand
och här så ska jag spotta ut den sista
Det är lördagkväll på byggdegårn
och jag går fram till mikrofon och sjunger
du är inte ensam om att bära denna längtan *
Och jag hör bergen svara
där från andra sidan sjön
Och jag minns varför jag är här
det är som att vakna ur en sömn
Hälsingland mitt eget land
det var här jag tappa min första tand
och här så ska jag spotta ut den sista
Det är lördagkväll på byggdegårn
och jag går fram till mikrofon och sjunger
du är inte ensam om att bära denna längtan
* citatet hämtat från Tusen dagar härifrån med Perssons Pack
Om låten
Sommaren 2006 var det värmebölja. Det var en fröjd att resa runt i landet och spela. I juni åkte jag upp till Hälsingland tillsammans med fotografen Therese Andrén, som skulle ta bilder till en kommande samlingsskiva, och basisten Jerker Odelholm. Jerker skulle spela med ett lokalt coverband och jag och Per Persson från Perssons Pack var inbokade som gästartister. Första kvällen ägde rum på bygdegården i Delsbo, uppe på vallen, i doften av grillkorv och burköl. Jag stod på scen och gjorde Blues från Sverige och såg åkrarna bada i guld, bergen som siluetter långt där borta och kvällssolen som färgade himlen violett. Det var bedövande vackert och en bisarr kontrast till den överförfriskade tillställningen på Vallen. Publiken föll som furor framför scen. Finstämda ballader var inte att tänka på.
Nästa kväll var vi på Öjeberget i Järvsö, på Lill-Babs gamla pang. Ännu en storslagen solnedgång och en underbar gemenskap där i logen över mat och starka drycker. Limpan, dragspelaren från originaluppsättningen av Perssons pack, snygg-Peppe som spelar trummor i Packet, Tok-Lasse Eriksson, smeden och äventyraren från Delsbo, Persson, min kusin Erik, Jerker och jag. rnrnJag tittade på Perssons gig och när han hade spelat Tusen dagar härifrån gick jag in logen och skrev den här låten. Jag bara satte mig med gitarren och sjöng den. Det var som att den redan fanns och väntade på att få bli sjungen. Texten är till Persson, men som allt man skriver till andra så handlar det också om en själv, även om man ofta inser det först långt senare.