Tomma är vägarna
som drar mig framåt
och som andas tungt
Landskapen ser på mig
med sorgsna ögon
ser min ömma punkt
Allting rasar här
ge mig Guds röst
Nu sopas himlen ren
från de som slocknade
när löftet sveks
Som såg hur handen ströp
en enkel dröm
om ett liv i värdighet
Jag går och söker ord
ord för motstånd ord för tröst
Lyft mig så jag ser
ge mig Guds röst
Stadsljusen tar mig nu
samtalet drunknar
i ett maniskt skratt
Ansikten flyter ut
som akvareller
till en bild så platt
Ensamhetstankarna växer till spöken
tar min hand leder mig bort
över en såphal rymd
ingen kontakt ingen kontakt
Kraschlandar i min säng
sömnen kommer som befriaren
med billig nåd
Blixtar tomtebloss
ett varmt men okänt bröst
Inget hjälper nu
ge mig Guds röst
Om låten
I vissa låtar är melodin underordnad en stämning. Det här är sån låt. Den liksom svävar fram. Har alltid tänkt att Fred Åkerström skakar hand med Mark Eitzel i den här låten. Jag ville ta bort den från plattan men Halapi brottade ner mig och det var nog bra.