Mitt rum
i brunt och vitt
Säng gitarr
kassetter överallt
Ibland öppnades
fönstret av sig själv
Och jag flög
över vår gård
på en sång
ett löst ackord
av fantasier
Och jag gör som jag
jämt har gjort
bygger upp upp upp
och river ner ner ner
Jag sprang från er
jag sprang igång nåt nytt
Ett hjul som snurrar än
Det finns inget nu
finns bara sen
längs väg av fantasier
Jag vet hur man trollar
jag vet vad som krävs
för att slippa leva i er värld
Jag kan blunda bort det fula
jag kan sjunga fram en vår
jag kan låtsas att du är en annan
Nån som kan stanna
i mina fantasier
Jag flög
över vår gård
på en sång
ett löst ackord
av fantasier
Om låten
Det här är en outtake från Stjärnorna i oss, som jag då och då spelar live. Jag sänkte den en halv tonart på Rival-spelningen och det är typiskt att en sån liten justering kan räcka för att man ska få en ny känsla för en låt. Fantasier talar mer till mig i dag än när jag skrev den. Texten ligger närmare mig än jag först begrep. Jag antar att den handlar om verklighetsflykt, men jag ogillar det ordet. För vem bestämmer vad som är verklighet och vad som är overklighet?