Ljusen från din bil
skär hål i vinterväggen
Du kör oss genom Sverige
och den stora ensamheten
Kapell och industrier
det är nersläckt det är ny tid
Och vi bär den inom oss
samma såg samma raseri
Varje cell i min kropp
saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig
Här i sätet bakom ditt
sitter jag och håller fast ett regn
så gott jag kan
Du pratar med din nya röst
och din blick är stängd
Varje plats vi far förbi
är ett minfält jag kan sprängas på
Om jag hade hud
behövde jag dig då
Varje cell i min kropp
saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig
Förbi gatukök och älvar
genom 50 mil av snötung skog
Bogserar vi drömmen
om ett paradis på denna jord
Vi har prövat alla vägar ut
det fanns inget utanför
Bara rymden och tomheten
sången som ingen hör
Varje cell i min kropp
saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig
Om låten
Var och hälsade på min kompis Peter på hans lantställe. Jag hade en egen liten stuga som luktade instängt på det där svenska sättet: en blandning av furu och element som blivit för varma. Jag hade lyssnat mycket på låten Have You Forgotten med Red House Painters och ville skriva nåt liknande, i alla fall med samma gitarrsväng. Så jag gjorde det, i stugan, och jag skrev texten snabbt som fan och var helt stasad efteråt. Den här låten satte en ny standard för mig.