Alltid en tonart för högt
man kan leva så
Alltid ett grönare gräs
Om jag faller nu
vem tar mig då
Om jag försvinner bort
vilka letar då
Utan ett hem och en krets
man kan leva så
Rinna som sand ur en hand
när den knyts för hårt
Man kan gå ett varv och ännu ett
man kan jaga som en hund
det de säljer här det väger lätt
Jag är alltid på väg tillbaks
Ebeneser
Om låten
För mig är Ebeneser ett syskon till Varm sjö. Det är alltså ingen slump att dessa låtar inleder respektive avslutar skivan. De handlar båda om att lämna något och återvända. Om att komma hem. Givetvis skrivna långt hemifrån – Ebeneser skrevs i Paris. Jag har börjat förstå att komma hem inte är något man gör en gång för alltid. Man förlorar och finner sig själv, gång på gång. För mig är baptistkyrkan Ebeneser ett sorts hem, en plats som gestaltar mitt liv. Det var där musikens gnistan tändes i mig och det var där jag förstod att tillvaron är något mer än det vi kan se och ta på. Det här är ingen nostalgisk sång. Ingen av mina sånger är det. Det är en sång om att gå bakåt för att hitta vägen fram.