Vi sjunker nu
genom solen in i molnen
Ser du bergen hur de
fylls av bortsprugna lamm
Havet stiger som ett
rop som en bön
och sköljer bort allting
Du vill kapa planet
men det skulle inte ändra någonting
Du tar hissen ner
och försvinner i massan
Du är hemma här
som fågeln är hemma i sin bur
Låt dom prata låt dom
stå och flina
i sitt bleka ingenting
Du ruvar på hämnden
men det skulle inte ändra någonting
Det är sommar här
hos världens vackraste människor
Du går på gatorna
som ett djur som en hund
Du vill känna smaka
inte tänka bara
sprängas ur ditt skinn
Om bara för en kort stund
men det skulle inte ändra någonting
Strängarna spänns i dig
sen går de av
Välj dina krig du måste
välja vem du vill va
Ikväll ligger viken helt stilla
och det doftar jord
Kom och lägg dig ner
Ner i gräset där det
bara fortsätter växa
Utan muskler utan
någon oro och kamp
Du vill ha svart på vitt
du vill ha fältet fritt
och bära kungens ring
Du vill regera
men det skulle inte ändra någonting
Om låten
Har alltid varit förtjust i den här typen av gubbiga, nästan dansbandsaktiga midtempo-ballader. Och ingen kan driva fram dessa låtar som den minimalistiske trumslagaren Peter Korhonen. Hörde hans spel i huvudet när jag skrev låten och log för mig själv. Jobbade länge med Det skulle inte ändra någonting. Riffet kom först, som det ofta gör, men jag hade problem att få till sticket. När man håller på länge med en låt kan det vara en signal om att det helt enkelt inte är bra nog. Det är lätt att kasta de låtarna. Jag är glad att jag inte kastade den här.