En bil som stannar
jag hör däcken som klibbar
Är det hon som kommer
är det hon till slut
Jag har skottat mig
genom ännu en vinter
Av tvivel och missmod
har jag bränt mitt krut
En bil som stannar
efter lång lång resa
Är det lyftet som kommer
är det här tillslut
Jag har slagit så länge
det här huvet mot väggen
Jag vill igenom och jag vill ut
En bil som stannar
jag hör gruset på gatan
Är det pappa som kommer
är det han tillslut
Jag har väntat så länge
det är ett hål i bröstet
där kraften och hoppet alltid rinner ut
Det rinner ut det rinner ut
Det rinner ut det rinner ut
En bil som stannar
och släcker ljusen
Är det natten som kommer
är den redan här
Jag är inte där än
jag vill så gärna leva
och se hur långt ut den här isen bär
En bil som stannar och öppnar dörren
Är det livet som kommer ah är det du
Jag kommer ner nu så starta motorn
Den längsta resan börjar nu
Om låten
Det här var gospelrock från början. Jag skrev den under en euforisk kväll i min arbetslokal, spelade den i en öppen stämning på min elgitarr och sjöng rakt ut i rummet, om och om igen tills texten var klar. Jag hörde svarta röster som sjöng call and respons-körer bakom mig. Men producenten för Avsändare okänd, Måns Lundberg, hörde något annat. Jag var inte helt nöjd med mixen, eller om det var mastringen, så jag ställde låten. Är glad att den får komma ut till slut.