Kommer ni ihåg sommarn 87
Thirteen Moons stod på
Långholmsparkens scen
Jag var 15 år hade röda jeans
svart kajal och mc-jackan på

Kommer ni ihåg hur det doftade
av pachouli chorizo ljummen öl
Och hur vi pogade
till nåt bortglömt band
med Doc Martens i en vattenpöl

Kommer ni ihåg vad vi drömde om
inte drömde vi om dyra slicka liv
Vi var flanörerna vi var poeterna
vi var beväpnade för nästa stora strid

Jag kom hem i natt hela Stockholm sov
och jag gick över Västerbron och sjöng
Nånting av Thirteen Moons
Where did you all go
och det kändes som jag sprack i varje söm

Jag minns jag tänkte då
i mitt sturm und drang
kommer aldrig kunna leva utan er
Men det kunde jag
ja det gick ju bra
Det är åt annat som jag saknar mycket mer

Kommer ni ihåg hur det kändes då
när tonen var så ren och intensiv
I kärlek och musik i fest och politik
och hur allt det där förändra våra liv

Vi var av kött och blod
innan kriget kom
och sköt på allt det vackra inom oss
Kommer ni ihåg
eller har ni glömt
Vi skingrades i höstens första blåst

Kommer ni ihåg vad vi drömde om
inte fan drömde vi om slicka liv
Vi var flanörerna vi var poeterna
vi var beväpnade för nästa stora strid

Dela texten

Om låten

Ett gitarrriff som plötsligt dök upp, som en liggande åtta, en melodi jag kunde åka runt, runt i. Jag skrev texten till mitt gamla gäng från 80-talet, inför en återträff hemma hos Stefan, min bästis från de åren. Jag hade inte träffat gänget på över tio år och eftersom jag var sist i världen med Facebook var jag dåligt uppdaterad på alla barn, skilsmässor och lägenhetsbyten. Jag började fundera på vilka vi var, vad vi hade drömt om och vad det blev av de drömmarna. Det pratas mycket om vikten av att växa upp. Men det här är en hyllningslåt till 16-åringens rena livskänsla. Det finns de som har kallat låten nostalgisk. Det tycker jag är lite enögt. För mig handlar den om att försöka förstå vad från ungdomen som man ska överge och vad man måste skydda. Överger man ingenting blir man patetisk. Överger man allt blir man en cyniker. Jag premiärsjöng låten för mina sturm und drangers sent på natten, i en rökig lägenhet i Vasastan.