I dag bröt solen fram
efter veckor av regn
Kan jag byta mitt liv
mot en enkel refräng
om kärlek
Jag vill spränga mitt alfabet
högt i skyn
jag vill sväva fritt
över bullerbyn
jag kommer från
Stäng av de lärda
det får va nog
av sanningar utan kött och blod
utan nerver
Ikväll sjöng jag hjärtat
ur min kropp
Strängarna brast
sen tände de upp
i lokalen
Gud om du hör mig
jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
av allt som går sönder här
Telefoner ringer
dörrar slår
Nån som kommer
nån annan som går
genom mitt hus
Och nu stiger priset
för varje år
Ingen ursäkt längre
för att allting går
i bitar
Gud om du hör mig
jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
av allt som går sönder här
Jag har läst om en man
som lämnade stan
för en öde ö
bort från minnen och barn
som skriker
Efter 20 år
när hans liv var slut
kom en journalist
med båt dit ut
och mannen sa
Att flytta hit
är det värsta jag gjort
jag är en fånge bakom
min pärleport
Det fanns ingenstans
att fly den dan
min egen hand
knacka på dörren
Gud om du hör mig
jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
av allt som går sönder här
Om låten
Historien om mannen som flyttar ut på en ö och sen säger till en journalist att det var det värsta han gjort berättade Plura för mig en gång när jag intervjuade honom. Vi satt i hans trädgård på en ö i Stockholms skärgård och pratade om land kontra stad, om det går att välja. Plura lutade åt att det inte gör det, att man behöver båda. Och Plura har nog inspirerat lite till den här versmelodin också. Ett tag var jag orolig att nån skulle komma på mig, men icke. Jag skrev låten i en elegant våning på Folkungagatan som jag hyrde ett halvår av en kompis i reklambranschen. Refrängen kom först, både melodi och text. Jag minns att jag sjöng refrängen i örat på Lars Halapi en kväll på Lydmar och frågade: Kan jag verkligen sjunga till Gud så här…. explicit? Det tyckte han. Låten blev en hyfsad radioframgång och är en av mina mest omtyckta.