Första snön är alltid vitast
den faller tung och tyst nu i natt
Plogbilen kryper nerför gatan
och snögubben har en plasthinkshatt
Tänds det en stjärna så följer jag den
det är så lite som håller mig kvar
Spåren efter oss har snön jämnat ut
och tystnaden ger mig inga svar
Första snön är alltid vitast
den ligger över mina fönsterbleck
Som en alpkedja av julaftonsminnen
av gran och gräl och farsans gråa säck
Och om tre fyra timmar ska klockorna slå
från Södermalm till Vasastan
All väntan är över men inte för mig
jag ska lägga mig och sova hela dan
Första snön är alltid vitast
och jag vet det var länge sen den föll
De vitaste kristallerna blev svarta
och din kind bets av en ny sorts köld
I vimlet av människor har jag sökt din blick
för att se om det finns något kvar
Vem jag än träffar och hur det än blir
är du aldrig utbytbar
Första snön är alltid vitast
rinnande marschaller i Gamla stan
stora flak av is vid Nybrokajen
och fasaderna av ljus på Stureplan
Och nånstans där ute finns du och jag
de vi va de vi kunde va
All väntan är över men inte för mig
jag ska lägga mig och sova hela dan
Om låten
De ringde från Morgonpasset i P3 och undrade om jag ville vara med i en jullåtstävling. Eftersom jag så sällan får uppdrag som låtskrivare kunde jag inte tacka nej. Jag skrev Första snön är alltid vitast på ett par, tre timmar. Kanske den deppigaste jullåten någonsin. Men innan jag skickade den till P3 ville jag testa den på nån. Det fick bli Peter LeMarc. Han tyckte att den var för bra för kastas bort ”på nån jävla tävling”. Spelade upp den för Johan Lindström. Som sa samma sak. Så jag ringde till Morgonpassets redaktion och sa att tyvärr, jag är hemskt ledsen men jag har inte fått ur mig något.