Gå med mig i en stockholmssommar
gå med mig genom stan
Olle och Monica sjöng
de sjöng om just den här dan
Gunga med mig under
Stockholms broar
nu när luften är grön
Barbro Evert och Ted
det var till oss som de sjöng
Det kom en melodi
till fönstret i mitt rum
den var så bitterljuv och fri
och jag gjorde den till min
En enkel melodi
med hela det här landets ljus
och långa skuggor i
Jag gjorde den till min
Slå runt med mig
en stockholmssommar
nu när natten är ljus
När tidningsvagnarna dras
mellan sovande hus
Gå med mig över kyrkogården
hälsa på Mäster C
Hör hur han sjunger för oss
Ta emot det livet vill ge
Det kom en melodi
till fönstret i mitt rum
den var så bitterljuv och fri
och jag gjorde den till min
En enkel melodi
med hela det här landets ljus
och långa skuggor i
Jag gjorde den till min
Ja det kom en melodi till fönstret
i mitt rum
Man kan säga
den hitta mig en dag
och den var både vemodig och glad
Det kom en melodi till fönstret i mitt rum
den var så bitterljuv och fri
och jag gjorde den till min
En enkel melodi
med hela det här landets ljus
och långa skuggor i
Jag gjorde den till min
Om låten
Inför skivan Avsändare okänd frågade jag Peter Morén om han ville skriva något med mig. Vi gjorde två låtar på en dag och bäst blev Stockholmssommar. Men den passade inte ihop med de andra låtarna på skivan, så jag lät den ligga kvar i marinaden.
Jag skriver nästan alltid musiken först. Melodin har oftast en text dold i sig. Ibland visar den sig omedelbart. Så var det den här gången. I den här melodin hörde jag ekon av de gamla svenska vissångarna, rösterna från den berättande musiktradition som följt mig genom livet och som jag aldrig tröttnar på.
Jag såg Olle Adolphson, Monica Z, Barbro Hörberg och Ted i en solblekt bildsvit. Jag såg ett prunkande, vackert Sommarstockholm. Såg 70-talets vågiga fönster, de som öppnades ut mot gatan. Och Mariabergets bakgårdar före renoveringarna, fasadputsen som hängde och trappuppgångarna som var sneda. Jag såg allt det här genom ögonen på två nyförälskade människor.