Vi är alltid på ett berg när vi faller
Vi alltid på ett hav när åskan går
Och den är skör den här tråden
som gudarna sytt i oss
som de sytt i oss
Men vi får dö en annan dag
Vi får dör en annan dag
För nu dröjer ljuset längre om kvällarna
Nu dammar gatorna av vår
Och nästan allting är möjligt
nästan allt är vårt
att leva av
Vi får dö en annan dag
Vi får dö en annan dag
Alla haters
all denna bitterhet
De vill få dig skämmas
de vill få dig tyst
Men ingenting svart
inget av hat
kan leva nån längre tid
Nej ingenting svart
inget av hat
ska släcka oss
Nej vi ska dö en annan dag
Vi ska dö en annan dag
En annan dag
En annan dag

Om låten

Det har varit ett rätt mörkt år på många sätt. Fantastiska personer har dött för tidigt: Bowie, Bodil Malmsten, Prince, Olle Ljungström. På ett politiskt plan: Terrorn, klimatlarmen, flyktingströmmarna, radhusrasismen, det anonyma hatet på nätet. Europe is lost, som Kate Tempest rappar, America is lost. Sverige känns rätt lost också.
Och samtidigt går jag runt här i Stockholm på de ljusa trottoarerna och ser hur sommaren är på väg tillbaka, hur naturen återuppstår, hur allting får en ny chans. Människor fortsätter att bli kära i varandra. Vi fortsätter att samlas i städernas barer. Och vi fortsätter att göra osjälviska saker ibland. Däri finns mitt hopp, min gospel.