Den här doften av kastanj och gräs
pizzerian och grusvägsdammet
De här svala 50-talshusen och alla bänkar
där ingen nykter människa sitter
Jag är tillbaks där att allt började en gång
det var i ett annat liv känns det som
Samma ljud när tunnelbanan stannar
samma människa ändå en helt annan

Där ovanför Tobak & Spel
bodde Tommy och hans mamma
Hon var den vackraste mamma jag sett
hon hade smink och inget hår under armarna
Och hon spelade Rod Stewart för oss
och lät oss smaka cigaretterna
Och männen som kom och gick där
jag minns hur de vek med blickarna

Det var en Aspuddensommar
barndomens allra sista sommar
Se upp för dörrarna dörrarna stängs
vi rusade framåt genom tunnlarna, framåt

En sak har jag lärt mig nu
livet är inte ute efter mig
En sak har jag fattat äntligen
livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
det kan jag acceptera
och det jag kan acceptera
det är redan förändrat

Deras kylskåp som brummade
Expressens korsord och fotboll vid tre
Det fanns en tystnad mellan husen här
som jag aldrig riktigt kunde leva med
Jag minns en Aspuddensommar
jag minns skarpt ljus mot gula fasader
och att jag redan var på väg mot något annat
jag minns ett regn över tomma gator

Tommy hör du mig
Tommys mamma hör du mig
Tommy hör du mig
Tommys mamma hör du mig

Det var länge sen tanken föddes
att alla ska ha samma chans
Och vi stiftade nya lagar
tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet
dukat med allt det bästa i världen
och några tar vad de vill ha medan andra
inte förmår att lyfta armen