Bara vi två kvar här
solvarma klippor
och ditt barndomshav
Nu djupnar natten
Björkarna susar
Jag har inga frågor kvar

Du kom inte till mig
som min räddning
Jag reste mig själv
och slöt fred med Gud
Jag var den hårdaste juryn
i världens högsta domstol
Det har aldrig hänt förut
att jag bara kunnat segla med

Man når en punkt
där allt blir enkelt
Där det inte längre
finns nåt val
Där allt det man satsat
kommer gå förlorat
om man ser tillbaks
Då är det dags att bara segla med

Jag har svårt för att be
men mitt liv är en bön
om att en dag
Få känna vågen av självklarhet
en dag
helt utan tvekan
Segla med utan tvekan
segla med

Nångång
måste man stanna
i det man har
och inte har
Kliva ner från tronen
böja sig för andra
Kliva ner från tronen
börja tjäna andra
och va i det som är
i nåden att få segla med

Dela texten

Om låten

Är väldigt förtjust i Segla med. Den slår upp fönsterna på vid gavel, melodin och arrangemanget har lika mycket längtan i sig som texten. Tempoväxlingarna var Halapis idé och de fick låten att falla på plats. Älskar för övrigt hans gitarrsolo på slutet. Det slår mig att jag aldrig haft så mycket gitarrsolon som på den här skivan. Men å andra sidan har jag aldrig haft två så benådade elgitarrister i studion samtidigt som Lars Halapi och Staffan Andersson.