Jag föddes här och jag fick samma namn
som han som kände hålen i Jesu hand
Tvivlaren och tvillingen till dig
och alla de som vandrar
Vi bodde trångt i utkanten av stan
där de sparat gröna fläckar till oss barn
Och byggt så att den enkla människan
kunde leva lagom goda livet
Längs väggen i en stänkfärgskorridor
drog ledan sina blyertsstreck i nio år
Och jag lärde mig att krympa
för här spöades den starke av den svage
Jag byggde mig en stege av ord
Såg mitt namn tryckt i svart på varje frukostbord
De sa du kan ta dig hela vägen upp
bara fortsätt klättra
Och jag blev en sån som överger sig fram
På en pub i London träffa jag en kyrkans man
Han sa tänk på vad du ber om och begär
det kan hända att du får det.
Nu skymmer det i staden som är min
från sidorutan sipprar höga luften in
Genom gula ljusets tunnlar
ekar orden stillhet och förtröstan
Från radion hörs en sorglös melodi
Min bön i dag en kärlek att falla i
Låt mitt liv få vara värt nåt
tvivlare är jag och en som vandrar