Nu släcker de ner i hallen
jumbotronen tänds
Den söker över blanka isen
och upp över läktaren
Dörren öppnas jublet stiger
med lukten av krut
Har jag lärt mig att leva här
eller bara att stå ut
Jumbotronen genom märg och ben
och ett snabbt blänk i tigerns blick
Vi vet vad vi bytte bort
men knappast vad vi fick
För varje gud som korsfästs
finns en människa som tar vid
och gör folket till kuggarna
i sitt stormaskineri
I natt kastar havet upp kroppar
längs Portugals stränder
Och barnen sover i piketerna
med flygbiljetter i sina händer
Jumbotronen in mot mörkrets hjärta
kanske kommer en dag
då även du går ner i vattnet
då även du ger dig av
Min själ är en kopp blaskigt kaffe
i strupen som aldrig får nog
Hann du se det i mina ögon
hur stjärnorna tändes och dog
Jumbotronen stannar på min plats
jag vinkar och ler
Jag har lärt mig att hålla färgen
det är en ny sorts ensamhet
Så länge jag kan minnas
har jag väntat ett svar
Ett mönster nån sorts förklaring
till sorgen som jag har
Jumbotronen stryker över isen
som en smekning från en hand
Stämmer ur alla strängar inom mig
till en obegriplig klang
Jumbotronen genom tidens väggar
de kör reprisen igen
Hur den förlorade sonen når botten
innan han förmår vända hem
Vi gräver upp den sista bit mark
som en gång var helig för oss
och ser den sista kopplade hunden
slita sig loss
Får jag känna din hand över mitt bröst
får jag be dig stanna i natt
När de släckt och allting har tystnat
och himlen skrikits svart
Jumbotronen visar vägen
och spelarna går ut på rad
Kände du hur mitt hjärta tveka
men tog upp sina slag
Om låten
Läste en artikel i Sportbladet om Peter Forsbergs comeback i Sverige. Lasse Anrell beskrev hur Foppa kom in på isen och hur jumbotronen (den stora TV:n mitt över rinken) sökte hans ansikte. Jag bestämde mig för att göra en låt av det där konstiga ordet men hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om. Satt vid pianot för ovanlighetens skull, med en enkel fallande melodi och började med att beskriva hur hallen släcks ner och jublet stiger. Sen kom resten av texten rätt fort. Jumbotronen som metafor var överraskande bärig. En massa händelser, tankar och känslor strålade samman i den. Jag var så himla nöjd med låten men LeMarc ville ställa. Tyckte den var för abstrakt. Jag höll nästan på att låta mig övertygas.