Höga berget
vi fann det ihop
vi var tolv år
vi höll alltid ihop
Inga sommarlov
kunde skilja oss åt
Du vad fel vi tog
Höga berget
och solen som sjönk
ner mot havets golv
där skatten låg gömd
Och det fanns ingen gräns
ingen horisont
Du vad fel vi tog
Du vad rätt vi tog
Höga berget
och där ovanför
sjöng min morfar bas
i änglarnas kör
Och det hängde en bro
över grymhetens dal
Du vad fel vi tog
Du vad rätt vi tog
Höga berget
jag står här igen
åren pressar sig fram
bakom ögonen
Vi blev äldre vi med
och det gick bra för oss två
men du vad fel vi tog
Höga berget
hur vi formas tillslut
Gudagnistan flammar till
och dör ut
Någon sa våra namn
och vi vände oss om
Du vad fel vi tog
Du vad rätt vi tog
Om låten
När jag började stämma om min gitarr öppnade sig en ny värld för mig som låtskrivare. Jag kunde plötsligt spela de där färgade bitterljuva klangerna jag hörde i huvudet. En annan bra sak med de öppna stämningarna var att de öppnade för ett mer avancerat gitarrspel. Det blev lättare att plocka med strängarna när jag kunde ha bastoner som låg och ringde i låtarna. Höga berget är skriven i öppen D-stämning och är den första i en ny typ av gitarrballader som jag skrivit rätt många sen dess.