Jag har klivit av och börjat packa ner
Det är stängningsdags och efterfest och nån som ler
mot mig och säger att hon träffat en jag känner gissa vem
Du hade sagt att du är en vän till mig

Jag kom hit för skönhet vad kom du för
Jag kom hit för att hämta något stort
Jag kom inte hit för trygghet
nej jag kom för mer än så
och en gång var du mer än en vän till mig

Jag har lämnat något dyrt i varje rum
nu känns åren som ett snabbspolat delirium
Av ansikten och samtal och av nya lösa band
det fanns en tid då många kände mig

Ja det fanns en tid då jag tog varje chans
då jag var överallt då jag var ingenstans
Du är den enda som har älskat mig
med allt som kommer till
Och du ska aldrig bli en vän till mig

det finns tre små ord
som jag försökt att tejpa fast
Men varje gång jag tvingats välja själv
har jag valt pärlorna av plast

Jag är lika rädd
så rädd som du
för att eka som ett rum
där ingen kunnat bo
nån längre tid

Det finns en horisont jag seglar mot
som jag försöker tänja ut
Jag är så långt ifrån
den plats som jag kom ifrån
allt det som aldrig fick ta slut

Jag är lika rädd
så rädd som du
för att eka som ett rum
där ingen kunnat bo
nån längre tid

Dela texten

Om låten

Jag låg och slumrade i soffan och lyssnade igenom en skiva med outgivna Dylan-låtar. Där fanns en enkel liveinspelning från en pub i New York. Det är i början av 70-talet och kanske hundra pers i publiken. Dylan gör ett oannonserat framträdande och spelar en ny låt kallad Abandoned Love. Den där låten gör mig klarvaken. Jag stänger av stereon och skriver En vän till mig. Titeln är lånad från en 60-talsmålning av Ola Billgren som jag tycker mycket om.