En svensk rockstjärnas död

Lyssna i Spotify 

Jag har rest genom dina nätter
genom långa och korta nätter
Och jag är snart framme vid din gryning
Jag är snart framme vid din gryning

När jag först checka in här var rummen trånga
Gulrökt tapet resårsäng radioklocka
Bara en pappvägg mot den gamla världen
Jag var ung och de handelsresande många

Jag har rest genom dina nätter
genom långa och korta nätter
Och jag är snart framme vid din gryning
jag är snart framme vid din gryning

Jag är den som känt för mycket
jag är den som inte känt nånting
Jag är ekot i det tömda huset
om de som bodde här vet jag ingenting

Det finns dom som inte ångrar något
Är det dumhet eller brist på fantasi
Det mesta som jag har kallat frihet
är bara en ännu en variant av slaveri

Jag har rest genom dina nätter
genom långa och korta nätter
Och jag är snart framme vid din gryning
jag är snart framme vid din gryning

Först blir man hissad upp till himmelen
sen nersläppt på en kinakrog
Och aldrig älskad så villkorslöst
som när man ligger tyst i vigd jord

Jag är den som ställt diagnosen
jag är den som skrivit ut recepten
Det här är min allra sista resa
och jag har ännu inte tagit medicinen

Jag har rest genom dina nätter
genom långa och korta nätter
Och jag är snart framme vid din gryning
jag är snart framme vid din gryning

Om låten

Sommaren 2004 fick jag en förfrågan om att skriva en låt till ett nytt Totta Näslund-album. Jag skrev En svensk rockstjärnas död och föreslog att Pugh Rogefeldt skulle sjunga refrängtexten. Så blev det och jag är väldigt förtjust i den officiella versionen. Flera personer avrådde mig från att ge bort Rockstjärnan men jag ville verkligen att Totta skulle ha den. Jag ville höra honom sjunga texten. När vi sen började prata om att släppa en limiterad fem-spårs-EP från albumet Tomas Andersson Wij såg jag en chans att, lite i smyg, göra min egen version av låten. Jag hann sjunga den med Totta en gång, på Pustervik i Göteborg. Totta var väldigt märkt av cancern då, men vid gott humör och elegant klädd. Det var jag, Totta och min akustiska gitarr och vi sjöng i samma mikrofon. Han tog verserna med sin djupa bas och jag refrängerna i falsett. Det är ett av mina starkaste scenminnen. Någon månad senare ringde jag och läste upp ett par nya texter för honom. Han ville så gärna hinna spela in en till platta med nyskrivet material. Det blev aldrig så.