Jag såg Carla & John
nära gränsen till Norge den gång
då tv kom till Viken och Ånn
Alla såg det var nåt
särskilt med dom
Nåt small bakom Carla och John
och en flyktbil i en solnedgång
Var det sant eller ett missförstånd
Jag var där i bilen med dom
jag var ett barn
jag höll på Carla och John
Jag minns Carla och John
som skogen minns
varje plötslig storm
Och de kom till mig gång på gång
i mina drömmar en följetång
Där såg jag Carla & John
med fri sikt och en horisont
Hur de satt på en hotellbalkong
nära havet så nära de kom
Jag var där
jag var med Carla & John
Djuren stod stilla
och marken var sank
Med gungande tuvor
och Ånnsjön låg blank
Det var sladdspår på vägen
och radion stod på
Och världen var större
än jag vågat hoppas på
än jag vågat hoppas
Har nån hört nåt
om Carla och John
Dom fann bilen vid en tågperrong
Ett läppstift en Joe Strummer-sång
som gick på när nyckeln vreds om
Ah det här är för Carla och John
Var det sant eller ett missförstånd
Jag var där när blåljusen kom
Jag var ett barn
i bilen med dom
Jag var där
jag höll på Carla och John
https://open.spotify.com/track/0liHZbo8PPNsJbjpAw1ZtD
Om låten
Stämningen på Springsteens album The Ghost Of Tom Joad kommer jag ofta tillbaka till. Det finns ett dunkelt ljus över den skivan och ett vilsamt sväng i gitarrspelet som inspirerat mig till flera låtar och arrangemang. Inte minst gäller det den här låten. Jag skrev den i min lägenhet på Gotlandsgatan och som jag minns det gick det snabbt, för jag sögs in i den. Innan jag skulle sätta låten gick jag till restaurant Peppar och åt middag själv. Pratade inte med någon på ett par timmar, gick tillbaka till studion sen, rakt in i sångbåset och sjöng den en gång.