Jag kom till en strand
vid Stilla havets kust
sommarn -94 om du minns
VM-sommar O. J. Simpson
I saw the sign
Bleka svenska ben i klippta jeans
Långt till piren
där drömmarna tog sats
långt till havet utan slut
Men jag kommer aldrig mera va
så ensam som där
på stranden i Santa Monica
Det sägs att det havet
inte minns nånting
Jag minns allt
jag minns hur jag gick ner
Med resväskan mot vattnet
och önskade mig nån
att dela den där fina kvällen med
Långt till svindel
och löftet om nåt stort
närmre långa resans slut
Men jag kommer aldrig mera va
så ensam som där
på stranden i Santa Monica
Och vår pojk har somnat bredvid mig
ikväll så grät han efter dig
Vi ringer när vi vaknat imorn
Till sommarn går han och jag
på piren i Santa Monica
Om låten
Jag tycker de bästa låtarna är de där text och musik säger samma sak. När den här melodin dök upp såg jag Kalifornien framför mig. Havet, himlen, ljuset, vidderna. Allt det där jag upplevde på min första resa dit, VM-sommaren 1994. Då när jag åkte ensam till San Fransisco och letade efter min idol Mark Eitzel (hittade honom till slut och gjorde en intervju som publicerades i tidningen Pop) och sen bilade Highway 1 med ett par andra killar. Vi spelade biljard i Santa Barbara, hamnade mitt i biljakten på O.J Simpson och såg Sverige – Kamerun på Rose Bowl Stadium. Jag var 22 år då och hade inte kommit igång med det där jag ville om allra mest. Det här är en låt om drömmarna, oron, ensamheten och hur det blev sen. Första singeln från skivan.