Så här såg Freddie Wadling ut när jag upptäckte honom i mitten av 80-talet. Älskade den där Blue for two-plattan. När jag kom till Gbg som 15-åring var det första jag frågade: Var bor Freddie? Nån visade mig till ett sekelskifteshus och pekade upp mot ett fönster på gatuplan, minns att det stod dödskallar på fönsterbrädan. Jag stod där och stirrade. Många år senare fick jag äran att skriva låtar till honom. En av dem heter Bär ut mig, käre Jesus (musik av Johan Lindström). Jag föreställde mig den tanige Jesus som bär ut den väldige Freddie: ”Bär ut mig, käre Jesus/över splitter över damm/Jag väntar här/jag är inte rädd/Bär ut mig, käre Jesus/du som kan.” Idag bärs Freddie ut. Och jag kommer minnas rösten, den vackraste röst som någonsin kom ur svensk punk. Den lät som 1000 år, den lät som ett urberg.

TAW

Bär ut mig, käre Jesus (Spotify)