Det fanns en tid
när man trodde
att älskande par,
efter sin död
lyftes upp till stjärnor
för att vaka över oss som är kvar
Vi skulle bli två hopplösa stjärnor
vi skulle aldrig få nåt namn
Vi tänds och släcks
som ett glapp i kosmos
och rör oss till och från varann

I kväll så är de överallt
stjärnorna stjärnorna
Över träd och ängar tusenfalt
stjärnorna stjärnorna

Du sa sänk din förväntan
och jag tänkte
är hon trist eller briljant
Du sa riv det där standardkontraktet
vi gör ett eget som känns sant
Och jag älskar dig
som jag alltid älskat
ur dimman av mig själv
Vi fick stunder då himlen släcktes
och vi fick stunder som i kväll

I kväll så är de överallt
stjärnorna stjärnorna
Över träd och ängar tusenfalt
stjärnorna stjärnorna

Dela texten