Sommarn 77 var du gömd hos oss
i ett radhus med altan
Du hade flytt dit land
och kommit ända hit
sen tvingats fly din man
Jag var fem år
och du satt hos mig en kväll
och sa glöm aldrig bort det här
Om du någongång måste lämna allt
då är mitt hem ditt hem
Om du någon gång måste lämna allt
då är mitt land ditt land
Ikväll hörs grindarna
rassla till och låsas
jag ser flygplansljus
Vad som hände dig sen
vet vi inget om
är du där ute ännu
Jag är en man idag
jag har pengar jag har jobb
jag har ett hem och mer ändå
Och om du än en gång
måste lämna allt
då är mitt hem ditt hem
Om du än en gång
måste lämna allt
då är mitt land ditt land
Planet landar nu
Polis och hundar här
I Sverige kallt och rått
Planet öppnas nu
Polis och hundar här
Ser dig gå av och föras bort
Om låten
Sommaren – 03 var jag och min dåvarande flickvän på Peloponnesos, en två veckors semester vid Odysseus hav. Vi reste genom det område som i mytologin fått namnet Arkadien och förbi Korint där Paulus hade en av sina församlingar. Tillslut kom vi till den fina semesterorten Koroni där vi fick ett rum med utsikt mot havet och bergen – men också mot stans populäraste taverna. Jag hölls vaken av tyskarna, av ljudet från bestick mot porslin, av den grekisk discjockeyn som älskade Pink Floyd och så av hettan förstås. Men jag hade med mig min nylonsträngade gitarr och fick mycket gjort. Skrev halva plattan på det där rummet, bland annat Sommaren 77 som är baserad på en så kallat sann historia.