Ljuset här i rummet
vandrar mellan ting
Från mitt glas
till blommorna på bordet
och en tunn roman av Slas
Över tavlorna på väggen
och en teckning från en vän
Över gulnade tangenter
och gitarren
Ljuset här i rummet
vandrar som det vill
jag tittar på
Och låter allting vara
försöker leva så
Och det är inte att jag ledsnat
eller sett allting förut
Har bara sänkt mina förväntningar
till slut
Ljuset här i rummet
är på väg till nästa hus
jag slumrar till
När jag vaknar är det mörkt här
nån spelar Hagnesta Hill
Och det är inte att jag ledsnat
eller hört allting förut
Har bara sänkt mina förväntningar
till slut
Om låten
Trodde länge att den här låten skulle öppna skivan. Inte bara för att det är en personlig favorit bland melodierna på skivan, men för att texten säger det jag ville säga med skivan. En låt om tacksamhet. Om att se och kunna glädjas åt det anspråkslösa, som hur ljuset går genom ett rum. Om att vara närvarande i sitt liv, sitt nu. Eller som någon sa: ”En låt om att ta en tupplur”.