Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land
Jag stod på en strand
där havet var klart och varmt
Jag var ett barn jag sprang
rakt ut i det glitterblå
Men havet blev djupt
det här havet blev djupt och kallt
Och det som var stort på håll
inte längre lika stort
Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land
Bär mig dit jag ska
led mig den bit jag har kvar
Vem kan lämna en plats
han aldrig varit på
Bär mig dit jag ska
led mig den bit jag har kvar
Om du ser mig
kom och möt mig då
Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land
Om låten
Titeln började som ett skämt. Min konsertbokare Micke, som under den här perioden hade ett kantrande privatliv, satt på lokal med mig. Vi spånade titlar för hans (ännu inte skrivna) självbiografi.
Låten hade från början en annan melodi. Förvisso en vacker melodi, en långsam gospel, men jag tyckte den svarade för dåligt mot den förtvivlan som finns i texten. Vad jag vet är det här den enda låt jag har gjort som börjar med refräng. Så blev det plattans första singel också. Skivbranschen är underbart förutsägbar.